Visserligen kanske det inte finns några koppar med texten "Världens bästa kusin", men det är sådan kunskap jag aldrig kommer få visshet i - helt enkelt för att jag aldrig kommer klassas av att ens vara i närheten av att vara världens bästa kusin.
Min yngsta kusin fyllde år häromdagen. Det kom jag på när jag läste tidningen och reagerade över en bild som skulle föreställa honom på födelsedagssidorna. Min första chock kom då jag såg hans flinande ansikte. Den andra kom när jag insåg att han fyllde nio och därmed inte tre som jag varit övertygad om att han varit i de senaste fem åren (vilket också blottats i diverse julklappar som alltid varit barnsäkra och godkända för barn under tre år). Den tredje chocken kom i att det avslöjades att han faktiskt har födelsedag. Jag har alltid varit övertygad om att de inte fyller år på den sidan av släkten.
Det kanske är OK att glömma en födelsedag trots allt. Vid de här tiderna har man ju så mycket att tänka på. Men jag köpte en födelsedagspresent i år. Och i brist på vetskap om vad treåringar i nioårsförklädnad behagar fördriva sin tid med, köpte jag godis.
Igår lämnades den presenten (tillsammans med två andra som jag också missat uppvakta på rätt dag) och för att verkligen belöna min prestation i att vara en god kusin, har ungen inte ätit godis på hela året.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar